Ledaren i Fiskarposten 6/2016

Skrämsel av skarv är tidsfördriv – kraftiga åtgärder krävs för att skydda fisket

Med myndighetstillstånd lyckades man skrämma iväg landets största skarvkoloni från Sastmola före årets häckning. Som bekant flyttar skarven till områden där det finns rikligt med fisk. Det var därför ingen större överraskning att skarvstammen i Österbotten ökade med 182 % från ifjol.

Bland annat avfyrades batteri- och gasdrivna kanoner var tionde minut, och älgskrämmor, höklika drakar samt batteridrivna fågelskrämmor användes för att fördriva närmare 20 000 skarvarna från Sastmola. NTM-centralen motiverar i sitt beslut för undantagstillståndet att skarvarna i Sastmola orsakar övergödning och riskerar abborrbestånden i området. Året innan då Merikarvian kalastusalue ansökt om att pricka ägg kom ett nekande beslut. Åtgärder för att reducera stammen verkar alltså vara oacceptabla, medan fördrivning av kolonier till okända destinationer är en godtagbar lösning enligt myndigheterna som följer rådande lagstiftning.

Förutom jordbuks- och miljöminister Kimmo Tiilikainen gav även Tapani Veistola från Finlands naturskyddsförbund beröm för hur väl åtgärden i Sastmola lyckats. Enligt Veistola är skrämseln ett exempel på hur skarvproblemet kan hanteras inom ramen för den rådande lagstiftning och att inga lagförändringar därför behövs. I Österbotten är vi många som är av motsatt åsikt – om detta är allt som rådande lagstiftning tillåter, krävs lagförändringar. Givetvis har Sastmola lyckats i år med att få bort problemen skarven orsakat i området och deras fiskbestånd har fått en chans att återhämta sig, men skarven har nu spridit sig till nya viktiga lekområden längs vår kust. Enligt miljöcentralens kartering av bon ökade antalet par från 2 531 i fjol till 7 150 i år längs kust-Österbotten. Är det ansvarsfullt och är det en del av en helhetslösning? Baserade sig beslutet på kunskap och erfarenheter?

 Bild: I Södra Stadsfjärden i Vasa, som enligt forskare är det mest betydelsefulla lekområdet för abborre i Finland, har skarvkolonin ökat från 390 till 1487 häckande par under det senaste året.

Redan år 1997, då vi i Finland observerat skarv för andra året, hade man i Danmark erfarit en explosiv skarvtillväxt i över 20 år. Antalet kolonier uppgick då till 45 och ett myndighetsbeslut togs att fler kolonier inte skulle tillåtas. Även om man i Danmark också genomgått de meningsskiljaktigheter mellan ornitologiska föreningar och fiskerinäringen, och som nog fortfarande finns kvar, har man ändå kunnat utarbeta en dansk strategi för skarvförvaltningen. Jag frågade äldre forskare Niels Jepsen vid forskningsinstitutet DTU Aqua i Danmark, som genomfört skarvrelaterade studier sedan år 2000, vad han anser om skrämsel. - I bästa fall är det tidsfördriv för det hjälper inte fisken överlag, och i värsta fall är det djurplågeri för det stressar skarven och ungfåglar kan dö, svarar han. Jepsen ser mycket pessimistiskt på möjligheten att reglera bestånden efter över 10 år av omfattande ödeläggelser av nya kolonier genom äggoljering och skyddsjakt i närheten av fiskeredskap. Närmare 1 000 skarvar har skjutits årligen i Danmark. Trots åtgärderna finns inget som tyder på att regleringen haft någon betydlig inverkan på skarvbestånden. Åtgärderna har lett till att kolonierna minskat till storlek, men de har istället blivit fler i antal och i år räknades 82 kolonier. Nu har hela kustområdet påverkats av skarv, konstaterar Jepsen. - Lokalt kan man lösa problemen om man kan mobilisera mycket folk i ett område och ge tillstånd för fri jakt untanför häckningsperioden, men för att verkligen komma åt problemet och få kustfiskbestånden tillbaka behövs en nordisk skarvreglering med konkreta mål för hur många skarvar som tillåts i varje område, såsom man förvaltar många andra skadedjur.

Finska experter på miljöcentralen framhäver allt oftare att havsörnen reglerar skarvbeståndet. Jepsens erfarenheter i Danmark, där havsörnarna ökat markant de senaste åren, är att havsörnens jakt på skarv inte haft någon inverkan alls på skarvbeståndet. Det enda som betyder något är stadig tillgång på föda, finns mycket fisk så växer beståndet starkt, och finns det lite fisk, faller bestånden tillbaka. 

Forskarna i Danmark har intagit en mycket aktiv roll och har jobbat långsiktigt med att utreda skarvens inverkan på fisket och numera för att hitta konkreta lösningar, dvs. utreda de mest effektiva åtgärderna för att minska på skarvstammen. I den nationella samarbetsgruppens rapport föreslås att internationellt samarbete utvecklas mellan östersjöländerna och att Finland bör agera aktivt för att etablera ett sådant samarbete. Det är svårt att förstå hur forskare och myndigheter i Finland inte för länge sedan ingått i ett samarbete med Danmark. Ett svar kanske ligger i att forskare vid Naturresursinstitutet (Luke) inte ens sinsemellan är överens om huruvida skarven har någon inverkan på fiskbestånden. Detta syns tydligt efter att en grupp Luke forskare i Åbo och Jyväskylä publicerat en artikel i tidskriften Fisheries Research. Artikeln visar att skarven har betydande inverkan på yrkesfiskarnas gös- och abborrfångster. Slutsatserna kritiseras starkt av Helsingforsforskare i ett brev till tidskriftens redaktör. Kritiken svarades i sin tur av forskarna i Åbo, som då kritiserade Helsingforsforskarnas tolkningar. Båda breven är publicerade och dylik öppen kritik är en del av forskningsvärlden. Att forskarna tillhör samma organisation väcker ändå förundran.

Hur kan man utveckla en nordisk plan för att reglera skarvbeståndet då forskare i Finland inte anser att skarven är ett problem för fisket? Om det vore fråga om anställning av en projektledare skulle lösningen vara lätt - ge danskarna jobbet. De har flest publicerade vetenskapliga artiklar om skarv och mest erfarenhet av skarvbeståndens utveckling och av direkta skyddsåtgärder. I väntan på en nordisk förvaltningsplan, bör vi ta danskarnas råd och tillämpa konkreta och kraftiga åtgärder för att skydda värdefulla fiskbestånd och fisket. Vi hoppas därför att miljöministeriets uppdaterade anvisningar för tolkning av bestämmelsen om undantagstillstånd leder till jakande beslut angående äggprickning, oljning och skyddsjakt framöver.

 

Marina Nyqvist